Det närmar sig..

Vi skall gifta oss om en månad, eller rättare sagt den 20.5. Det känns pirrigt, spännande och alldeles härligt. En vacker dag skall jag skriva om vår historia men jag anser att det fortfarande är ett lite känsligt ämne. Vi inledde vårt förhållade ganska snabbt efter min separation och jag var inte singel särskilt många månader. Kanske man till och med kan tala om veckor. Den första gången jag såg hans leende och lockiga hår slog mitt hjärta nog några extra slag. Han tittade på mig hela kvällen och det kändes som om han såg rakt igenom mig, allt som jag hade gömt långt, långt inne.

När jag i början av sommaren sedan skulle ta med mig denna nya man till vår sommarstuga var min pappas enda kommentar;" du kunde väl köpt lite lösnummer, man behöver väl inte börja prenumerera direkt.." Men jag hade helt enkelt inte ögon för någon annan, han såg något i mig som jag inte ens sett själv och jag kände att mitt inre fylldes av värme så fort vi var tillsammans. Alltid kan man inte välja tidpunkten för möten eller kärlek, det skulle säkert gjort mig gott att vara singel ett tag efter 20 år men jag kände på mig att såna som han inte växer på träd. Så jag tog en risk, hoppade på tåget och öppnade mitt hjärta.

Det har inneburit, svett och tårar men framförallt kärlek. Han är inte alltid lätt,inte jag heller för den delen, vi har ett stort lass att dra men jag älskar honom av hela mitt hjärta och det vet nog också min pappa idag. Dethär var en bra prenumeration som hoppeligen varar livet ut.

17.04.2017 kl. 20:19

Italien blev Kyrkslätt

Imorgon kommer alla barn hem men ännu har vi ett dygn av egen tid på Långvik. Egentligen skulle vi ha rest till Venedig på torsdagen men eftersom min sambo fortfarande är på kryckor bestämde vi oss för att backa vår resa.

Vi har ätit god mat, druckit bubbel och sovit länge. Dessa veckoslut har vi värnat om helt för lite. Innan dethär veckoslutet har vi haft ett dygn tumistid sen julen. Dagarna tenderer att försvinna och plötsligt är alla veckoslut fyllda av barnens läxor, evenemang och hobbies. Sedan blir vi stressade och börjar gräla.

Jag är speciellt känslig och blir lätt på dåligt humör om vardagen blir för tung. Jag behöver få för att kunna ge, kanske mer än jag trodde tidigare. Det har blivit ganska klart för mig vad som ger mig energi och vad som tar energi.  

Jag får energi av vårt parförhållande, vår kontakt och närhet. Jag får också oftast positiv energi av mitt jobb och mina vänner. Det som äter på mig är att jag är utan mina egna pojkar halva månaden, gräl mellan barnen och oss samt att enbart vara i en “mammaroll” trots att mina barn är hos sin pappa.

Jag älskar att få vakna utan att någon star utanför vårt sovrum och väntar eller ropar på mamma eller pappa. Jag älskar att min sambo bara ägnar sig åt mig och vi får våra just så kära och pussas så mycket vi vill. Vi pratar om framtiden, ligger och kramas och bara tittar på varandra. Dessutom skrattar vi mycket och har det faktiskt jätteroligt, ibland på ett ganska barnsligt sätt (som barnen inte alls gillar..).

Det är konstigt hur allt kan kännas så lugnt, tryggt och bra den ena dagen och närheten så självklar medan en stressing vecka i ett nafs kan riva upp alltsammans. Hittills har det ändå varit värt varenda sekund. 

 

Såhär råddiga är vi inte, lyckas inte få bilden åt rätt håll...

 

15.04.2017 kl. 12:19

Ayrveda

Jag var igår hos en ayrveda läkare i Helsingfors. Hade fått ett tips av en god kompis som med hjälp av ganska stora förändringar i kosten blev av med sin migrän nästan helt. Med tanke på mina oändliga infektioner i bihålorna samt endel problem även med magen var jag väldigt intresserad av vad denna man hade att säga mig. Dessutom lider jag med jämna mellanrum av stress och åker känslo berg och dalbana. 

Han började med att tala om för mig vad ayrveda är och hur de olika doshorna dominerar hos olika personer. Sedan mätte han min puls och kollade hur min  tunga såg ut.  Sedan frågade han frågor om hur jag sover, hur min mage fungerar och hur mitt liv annars känns. Han frågade om jag lätt blir stressad och går på högvarv.

Sedan sade han att min dominerande dosha är  Pittan och att min pitta är 55% i obalans. Många människor är också en blandning av tex pitta-vata, vata-kapha eller pitta-kapha. Pittas element är eld, dvs en pitta är het inuti kroppen. Det gäller alltså att genom att äta rätt släcka den inre elden.

Så idag är då dag nr 1 av mitt ayrveda liv.  Förbjudet är all stark mat, koffein, citrusfrukter, tomat och ägg.  Rött kött är inte heller att föredra, höna och fisk går bra.  Ingefära och kanel  är förbjudna kryddor och alkohol förstår väl de flesta att leder till fördärvet. Tillåtet är däremot broccoli, blomkål, sharon, gröt, dadlar,batat och en del annat som jag inte gillar så jättemycket. 

Jag ger nu detta en chans, han sade att ifall jag följer programmet till 75% har jag goda chanser att se resultat ganska snabbt. Jag är en all in människa och är lika snabbt all out, så få se.. 

Typiskt för en pitta:

12.04.2017 kl. 18:48

Vad är kärlek för dig?

Kärlek är svårt att definiera och för olika människor kan ordet ha  olika betydelse. För mig är kärlek en känsla som kan uppstå när man är riktigt nära någon annan, åtminstone emotionellt och ibland också fysiskt. 

Orden "jag älskar dig" betyder inte så mycket om de bara sägs mekaniskt utan att det berör. Just nu känner jag mig väldigt älskad i min relation men det finns dagar då jag känner tomhet, ensamhet, ilska och irritation. I de stunderna är kärleken inte den starkaste känslan, men efter att vi lyckats reda ut problemet och känner att vi förstår varann är känslan där igen. 

För mig är detta en ny upplevelse, vi har egentligen inget gammalt "skit" mellan oss, så när en situation är avklarad är luften lätt att andas och det känns bra igen. För mig ligger nyckeln i att känna att han förstår mig och inte gör kompromisser för att få det jobbiga snabbt överstökat. Han kräver också att jag lyssnar och försöker förstå honom. Sjukt jobbigt, för en som är van att diktera villkoren, men jag har lärt mig en hel del både om mig själv och om honom. Jag har också lärt mig att ibland vara tyst, sjukt tungt det också, när man vet att man har en massa bra argument och åsikter på lager. 

Vi är också väldigt ärliga med varann, på gott och ont. När man skilt sig en gång, vet man kanske inte precis vad man vill och önskar men man  har en viss vetskap om vad man INTE vill. Vi är medvetna om att vårt förhållande är den bärande balken i denhär familjen och försöker se till att hitta lösningar som fungerar på långsikt.

Jag är helt övertygad om att ifall vi bara skulle vara på tumis sku vi fortfarande se på världen och varandra genom ljusröda glasögon, men med barn kommer vardagen emot ganska snabbt. Så det gäller att hitta en balans i livet, du och jag, vi och barnen, du och dina barn, jag och mina, alla relationer behöver vårdas. Men i detta pussel är vår relation den viktigaste för utan den finns ingen bonusfamilj. Tror att det är en bra sak att minnas när vi har svårt att prioritera tumistid i vardagen.

 

10.04.2017 kl. 09:28

Tumisdag

Vår första tumisdag på säkert månader. Min sambos killar har åkt till Dubai för att träffa sin mamma och mina killar kommer imorgon. 

Vilken känsla att vakna till ett tyst hus, nästan lite konstigt. Vi har lagat frukost i lugn och ro, röstat och tittat på vår familjs favoritserie, bonusfamiljen. 

Snart skall vi gå ut och äta och sedan njuta av varandras vuxna sällskap en hel kväll. Det gör så gott att få vara ensamma emellanåt och planera dagen i helt egen takt. 

 

09.04.2017 kl. 17:45

Bonusföräldrar

Jag har många härliga vänner, som står mig nära och som jag kan lita på i vått och torrt. De finns där när jag behöver en axel att gråta på och vi kan dansa på borden när allt känns bra.

Men ingen av mina vänner lever i en bonusfamilj. Jag märker att jag ganska ofta saknar möjligheten att vädra mina känslor med någon som lever i en liknande situation som jag. Någon som kanske känt de känslor jag känner och förstår mig.

Om det finns någon där ute som känner igen sig får du gärna ta kontakt med mig.

 

 

 

06.04.2017 kl. 09:46

Mina barn, dina barn= våra regler ?

Så är vi då här igen. En sömnlös natt där vi båda ligger och funderar på varför det blev såhär. Vi älskar ju varann.

Jag har lärt mig att livet i en bonusfamilj för med sig situationer och känslor som inte (för mig i alla fall) alltid är lätta att handskas med.

Två familjer med varsin kultur och historia sammanflätas och den som tror att det kan ske helt utan konflikter får nog bita i det sura äpplet  en och annan gång. Vi försöker förklara åt barnen att det är viktigt att följa vissa regler och att vi alla hjälps åt. Oftast går det ganska bra men ibland kör vi fast.  Oftast helt oväntat.

Jag blir som en lejonmamma och försvarar mina små med händer och tänder och vi börjar gräla. Han försvarar sina gossar och vi ser inte lösningarna, enbart problemen.

Jag tror att en stor del av detta beror på att vi inte känner till varandras historia och familjekultur. Vi vet inte när vi stiger på en mina utan klampar glatt på tills krisen är ett faktum.

I en bonusfamilj kan en “krissituation” uppstå som en blixt från klar himmel. Folk omkring en reagerar och det stormar men man förstår inte ens vad som hände.

Mina barn har alltid funnits i mitt liv, jag vet oftast vad de behöver och hur  de fungerar, det kallas anknytning. Min sambos barn har funnits i mitt liv i snart två år, vi har ingen gemensam historia och jag förstår helt enkelt inte alltid var skon klämmer. 

Det är inte lätt att vara rättvis i alla situationer även om man som vuxen gör sitt bästa och  försöker vara objektiv och behandla alla lika. Det är en sak att hålla en gemensam linje framför barnen, en annan att sedan reda ut vad man egentligen tycker om vad som hände.  Vi vill båda barnens bästa, men känslor rår man inte för och i en bonusfamilj finns det känslor, både hos vuxna och barn.

I natt grälar vi om xbox och playstation spel. Min sambo har låtit sina barn spela krigsspel och jag har förbjudit mina pojkar att göra det. Nu har mitt barn laddat ner ett förbjudet spel och jag och mitt ex har kommmit överens om att alla k-18 spel är förbjudna i våra barns hem. Låter ju som en bra överenskommelse, enligt mig.

Här kommer nu problemet: min lilla prins flög ju i taket när han fick höra att min sambos jämngamla son fortfarande får spela dessa spel de veckor då min son inte är här. Så nu pratar vi regler, värderingar och tyvärr blir det inte alltid så kontruktivt.

Ligger just nu och funderar på bland annat detta:

Var går våra gemensamma gränser? Hur skall vi lösa liknande situationer i framtiden? Kan man kompromissa i alla saker? Varför blir man så himla arg och ledsen när det trasslar ihop sig?

Välkommen alltså till vardagen i bonusfamiljen, mer spänning och drama än berg och dalbanan på Borgbacken, I promise.

 

05.04.2017 kl. 13:37

Vår familj

Innan jag går in på hur vi hamnade här så vill jag berätta om hur vår familj ser ut. Jag har tre söner, 18,13 och 11 år gamla. De bor hos oss två veckor i månaden och hos mitt ex två veckor. Just nu bor min äldsta son mest hos sin pappa och jag försöker träffa honom varannan vecka, vi brukar gå ut och äta. Han skall in i armén på sommaren. Mina barn har även en nyfamilj hos sin pappa. 

Min sambos ex bor utomlands och hans barn bor hos oss hela tiden. De är också pojkar och är 13 och 11 år gamla. De träffar sin mamma några gånger per år. Vi har också två hundar som reser med mina barn och en liten kissemiss som bor hos oss hela tiden. Våra djur är jätteviktiga för barnen och denhär lilla nykomlingen har definitivt bundit ihop våra killar, Elsa heter hon.

Vardagen i vår familj är ganska turbulent och det krävs att man håller tungan rätt i mun. Mitt dilemma är att jag saknar mina pojkar då de är hos sin pappa, samtidigt är jag bonusmamma hela tiden. Emellanåt blir jag trött, sur och ledsen och känner att jag behöver egen tid. Försöker lära mig att balansera min egen ork genom att ta egen tid när mina barn är borta, men lyckas sådär. 

Vissa dagar är jag väldigt lycklig, fylld av positiv energi och andra dagar känner jag mig som ett torrt litet russin och vill dra täcket över huvudet och bara vila. 

Har också lärt mig endel om mig själv. Vissa saker som jag trodde jag var bra på kan jag inte alls och när jag blir arg lyckas jag sällan vara konstruktiv. När man hör saker i sitt nya förhållande som låter oroväckande bekanta, då är det väl dags att ta sig en titt i spegeln. Det försöker jag göra med jämna mellanrum (men är ofta skickligare på att visa spegeln åt min sambo..)

04.04.2017 kl. 12:33

Nystart

 

Det har hänt en hel del i mitt liv under de senaste åren. Jag har skilt mig, börjat jobba på Sexpo och fått en bonusfamilj. Tänkte börja skriva om min vardag, mina utmaningar och mitt nya parförhållande. Jag har lärt mig en massa, både om mig själv och livet, fått massor med kärlek men också förlorat en hel vardag med mina barn. Om detta hade jag tänkt skriva.

03.04.2017 kl. 14:46

En liten förklaring

Jag har inte glömt att blogga, det stämmer att jag varit väldigt stressad har haft mycket jobb och inte riktigt hunnit. Men det är inte bara därför jag valt att ligga lågt ett tag. Har liksom inte haft något att skriva om. Det pågår mycket i mitt huvud som jag inte vill öppna här på bloggen och mitt jobb kan jag egentligen inte skriva om alls.

Familjerumban rullar på och mina barn är såpass stora att det som kunde vara intressant att berätta om deras liv känner jag nästan att jag behöver höra med dem att det är ok att dela. Så det blir ganska lite kvar att prata om. Vädret eller mode eller vardagstristess finner jag inte tillräckligt motiverande att lägga ner tid på att skriva om, jag vill att det skall kännas meningsfullt både att skriva och att läsa.

Jag återkommer, sköt om er tills dess!

13.01.2014 kl. 07:52

Dubbla jobb

Eftersom jag lovat min kompis att vikariera henne när hon åker på resa gör jag nu dubbla jobb från och med fredag. Lärare på dagarna och sexualterapeut/mentor/radiopratare på eftermiddagarna och kvällarna. Det blir en intressant vecka men allt brukar nog fixa sig på slutrakan. Dessutom får jag gå med kolleger på standup på tisdag kväll så det är inte alls illa.
13.11.2013 kl. 19:08

Playback teater grupp

Jag och min kompis Paula har nu fått ihop en grupp som börjar träna "tarinateatteri" eller palyback teater den 11.1. Det handlar om en terapeutisk form av improvisationsteater och jag har jättepositiva erfarenheter av de grupper jag fått äran att besöka. Befriande för både kropp och själ. Om du blir jätteintresserad och känner att du vill komma med i gruppen som startar i januari kommerntera detta inlägg så tar jag kontakt.
11.11.2013 kl. 11:12

Lösningsinriktad arbetshandledning

Jag går en utbildning för att få arbetshandledar kompetens så ifall någon som läser detta är i behov av grupp- eller enskild arbetshandlening ta gärna kontakt till min mail.

annaat emotions.fi

11.11.2013 kl. 11:09

En era tar slut

På torsdag och fredag hade vi våra nästsista mentorutbildningsdagar. I december tar det liksom slut och nu borde jag få mitt slutarbete framklämt till dess. Denhär utbildningen har nog varit den absolut bästa jag deltagit i någonsin. De två första åren var tunga som bly, jag svettades, grät och hade ångest. Sedan började vägen utåt och nu har det varit alldeles underbart att få möta människor, öva och lära sig nytt. Både om sig själv och andra. Nu börjar den egentliga vägen och så länge man lever utvecklas man i detta jobb, man är aldrig färdig och kan aldrig allt. Därför tycker jag att det är så otroligt intressant. Ödmjukt får man inse att man tolkat fel eller missat något och varje nytt möte är ett äventyr.

"Visst finns det mål och mening med vår färd,

   men det är vägen som gör mödan värd."

(Karin Boye)

09.11.2013 kl. 08:37

Hej på er igen!

Jag har jobbat tolv timmars dagar, filmat ett tv proggis och nu skall jag vila furstligt i ett par dagar innan nästa ryck. Var också på en kurs i djupavslappning på veckoslutet och har nu lärt mig hur man med harmoniska ljud kan uppnå väldigt meditativa tillstånd. Köpte till och med några skålar och skall nu träna på mina familjemedlemmar. Vi skall alla bli helt zen. Kom hit bara om ni vill slappna av i mitt harmoniska vardagsrum:)

30.10.2013 kl. 17:20

Senaste kommentarer

01.04, 23:53Bonusföräldrar av Mamma och bonusförälder
20.12, 22:47Bonusföräldrar av Anna
06.12, 15:32Bonusföräldrar av Nybliven bonusmamma