Känsloband

04.05.2017 kl. 12:17

I en bonusfamilj är det självklara aldrig självklart på samma sätt som i en kärnfamilj. Jag tror att det är jätteviktigt att försöka minnas att i en bonusfamilj har barnen inte valt varandra eller att bo under samma tak.

För att jag och min sambo råkat bli förälskade i varandra blev barnen också välsignade med nya syskon. Här gick jag nämligen själv på en riktig nit i början av vår relation.

Jag trodde, naivt nog att barnen också skulle tycka att det var alldeles underbart att få en större familj, dessutom med barn i samma ålder. Kan det liksom bli bättre. Fem killar varav fyra är nästan jämngamla, jätteskoj att spela fotis, sähly och hoppa på trampolinen. Big happy family.  Så blev det inte.

Pojkarna surade, ville inte att de andra barnen skulle vara hos oss och det blev en hel del gräl. Ett av barnen skrev till och med med permanent tusch på sitt skrivbord “rör inte mina saker”. Jag kände mig helt misslyckad, jag som försökt jobba hart för att alla skulle gilla varandra. Vi funderade på olika lösningar. Ska vi ge pojkarna mer tid? Ska vi bo på skilda håll de veckor jag har barnen eller ska vi tuta och köra och hoppas att det blir bättre med tiden?

Sedan, ganska plötsligt vände det. Jag talade med min egen arbetshandledare som helt krasst frågade mig om jag faktiskt tror att jag kan påverka alla relationer inom vår familj. I så fall har du höga tankar om dig själv, sa hon. I den stunden fattade jag att släppa kontrollen. Pojkarna hade ju faktiskt inte valt varandra, de har inte flyttat ihop med sina bästa vänner och behöver inte heller bli ens vänner, bara de kan respektera och vara hyggliga mot varandra.

Vardagen började kännas enklare, mina pojkar fick med gott samvete umgås med sina egna kompisar och min sambos pojkar började få egna vänner. Eftersom allt för min sambos pojkar var nytt, både Finland, skolan och språket försökte jag och min sambo stöda dem så mycket vi kunde i deras nya vardag. Men jag lade inte längre förväntningar eller krav på mina barn.

Idag har alla våra barn byggt egna relationer till varandra. De grälar ibland, précis som alla andra barn, men är också riktigt goda vänner och gör ofta saker tillsamnmans. Till min stora lycka har jag också fått märka att de försvarar varandra, när någon råkar illa ut eller blir retad ställer de andra sig på barrikaderna och försvarar sin bror, oberoende om det är en bonusbror eller ens biologiska bror som råkat i kläm. Det gör mig faktiskt riktigt stolt.

Viktigt att minnas är säkert att det behövs tid. Relationer formas inte över en natt och att  prata med barnen om beslut som påverkar. Då kommer man redan en bra bit på vägen.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:
Words.
Jonna04.05.17 kl. 14:25
:)
04.05.17 19:49

Senaste kommentarer

01.04, 23:53Bonusföräldrar av Mamma och bonusförälder
20.12, 22:47Bonusföräldrar av Anna
06.12, 15:32Bonusföräldrar av Nybliven bonusmamma