Vad går du igång på..

08.05.2017 kl. 19:06

Endel människor får kicks av sport, andra av att klara av extrema fysiska prestationer. Jag får energi av kontakten med människor, inte lite chit-chat fast det också kan vara kul, men djupa diskussioner och möten som känns under huden. Stunder när man pratar om det som verkligen berör, stunder som väcker känslor, äkta närhet. När tiden stannar och endast det som finns just här och nu är viktigt. Det kan kännas som ett slags flow. I dessa stunder finns utrymme att tala om sina brister, misstag och sin längtan. Där det som sägs kommer från hjärtat och är sant och viktigt. Ord och känslor som väntat på att komma ut.

För mig fyller dessa stunder samma behov som att dricka vin en lördag kväll och släppa loss, få ett litet rus. Med den skillnaden är att denhär närheten känns mycket mer äkta och man slipper ha baksmälla på söndag morgon. Istället har man fått en gåva som man bär i sitt hjärta, ett fint möte eller en stund att minnas.

När jag ser i backspegeln är det säkert en av orsakerna till att jag valt det jobb jag har. Jag kan säga att jag genuint är intresserad av mina klienter, deras liv och det är oftast lätt för mig att ställa mitt eget liv och mina egna känslor åtsidan och bara följa med på deras resa. Att för en stund helt och hållet engagera mig och lyssna och försöka förstå. Att fungera som spegel och känna empati.

Jag kan också tänka mig att jag inte alltid är lätt att leva med. Jag kräver mycket av min partner och även av mig själv. Jag vill att kommunikationen skall vara öppen och godkänner inga förhastade lösningar som käns halvbra.

Såhär har det inte alltid varit men när jag en gång gjorde det stora beslutet att skilja mig från mina barns pappa så hade jag rannsakat mig själv så noga att jag visste vad jag förväntar mig av en relation. Jag vet också var jag är färdig att göra kompromisser och vilka saker jag har svårt att tulla på. Jag vet också att det är en stor utmaning för många att komma så nära, även för mig själv. Speciellt i de stunder när de tankar man bär på inte är så fina och lätta att dela. Då krävs det att man går utanför sin bekvämlighets zon och väljer att ändå prata. Det är inte lätt, det är skrämmande och den andra kan vända en ryggen. Men det är där möjligheten att växa som person finns.

Mod är inte att inte vara rädd, mod är att våga trots att man är rädd. Det är en risk som för var och en av oss är värd att ta för känslan av att bli bemött och älskad trots fel och brister är den finaste som finns.

Jag hörde en gång en vacker sång en gång som går såhär:

Om du tvekar en gång om den
som vill vara din vän, även,
om du frågar dig: Vem är han -
är han falsk eller sann?

Ta då honom till bergets brant,
gå tillsammans på klippans kant,
dela risken - för bara där
vet du vem han är.

Om han tvekar och trampar fel,
om han bleknar och vill gå ner,
om han surar och jämrar sig,
går en främling med dig.

Säg då inte ett ord till hån
men kör bort honom därifrån.
Han är inget för stup och språng
eller för din sång.

Om han bleknar, men ändå går,
om han tjurar, men klättrar på,
om det hände sig att du föll,
och du kände hans grepp - det höll.

Om han går med dig som till strid
ni når toppen han star brevid.
Lita på att du hittat den,

som förblir din vän.

 

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:
Fin sång av Vladimir Vysotski.
Maria Sch08.05.17 kl. 21:41

Senaste kommentarer

01.04, 23:53Bonusföräldrar av Mamma och bonusförälder
20.12, 22:47Bonusföräldrar av Anna
06.12, 15:32Bonusföräldrar av Nybliven bonusmamma