Vardagspussel i bonusfamiljen

05.09.2017 kl. 15:06

Det finns säkert många som känner igen det oändliga pusslandet av tidtabeller, hobbyer, arbete och i bästa fall lite tid för varandra.

Så länge jag haft småbarn har jag alltid jobbat deltid, vissa år mer än andra men haft möjlighet att till stor del vara hemma med mina barn. Jag har haft koll på hushållet, maten och läxor. Min exman skötte pojkarnas intressen. Då tyckte jag att det inte var ett riktigt ansvarsområde, men idag när jag sköter kuskandet själv då pojkarna är hos mig inser jag att det är ett arbete som allt annat i vardagen, som kräver både tid och planering.

Jag funderar ibland över min roll som mamma, bonusmamma och fru. Att vara mamma är lite heligt, barnen borde alltid gå först, till och med före en själv. Deras välmående är det allra viktigaste, trots att faktum är att vi måste sköta om oss själva innan vi kan sköta om andra. Forntida styvmammor var elaka figurer som behandlade styvbarnen illa och var orättvisa. Är det därför vi har varit tvugna att hitta en ny term: bonusmamma? För att styvmamma klingar så illa i våra öron.

Jag är inte en perfekt glansbildsmamma och ingen elak styvmamma men en människa med både goda och dåliga sidor.

När mina barn är hos oss så sköter jag för det mesta om alla deras grejer, jag ser det som mitt ansvar. Jag är jättelycklig när de kommer och tar mig an deras angelägenheter med stor entusiasm. Efter 2 veckor är jag ändå oftast ganska trött och behöver pusta ut lite.

I två år arbetade jag ganska hårt för att hitta min plats i vår nya familj. I början försökte jag vara den perfekta mamman åt alla våra barn med en öppen famn för alla och inte så mycket gränser. Det funkade inte så bra, i sista hand tror jag att varken jag eller barnen var nöjda. Idag sätter jag gränser, har definitivt en famn för alla när det behövs och försöker vara en trygg vuxen för mina bonusbarn. Men jag är inte deras mamma. Min uppgift är att vara en trygg vuxen i deras vardag samt att stöda deras pappa i hans föräldraskap. Tillsammans sitter vi ner och funderar över gränser och regler. Det känns fint att mina bonuspojkar inte alls protesterar om de är jag som går på föräldramöte och inte deras pappa. De litar på att jag vill deras bästa och tar hand om deras angelägenheter.

Våra ex råddar heller inte till vårt liv, vilket jag vet att kan vara tungt i bonusfamiljer, speciellt i början. Mina bonusbarns mamma har bott hos oss när hon kommit till Finland och på så sätt fått vara med sina barn i deras vardag. Hittills har det funkat bra, trots att jag var väldigt nervös första gången hon skulle bo i vårt hem.

Min exman uttalade sig nångång för länge sedan om att något barnkalas eller jippo “kändes konstigt”. I bonusfamiljer tror jag att de mesta till en början känns lite konstigt. Plötsligt skall man komma som gäst till sitt gamla hem eller vara kompis med “den nya kvinnan/mannen”. Kompis behöver man heller inte vara men barn i bonusfamiljer har det betydligt lättare om alla vuxna kan respektera varandra, inte tala illa om varandra och uppföra sig som folk. Det “konstiga” går också över, jag lovar, men bara om man vågar ta tjuren vid hornen och klara av de situtaioner som känns annorlunda.

I en bonusfamilj måste man också våga tala om förväntningar, känslor och behov. Ju duktigare man är på att vara rak och ärlig desto lättare blir vardagspusslet.  Det är också bra att våga be om hjälp när man är trött och stressad och inte bara sitta och vänta på att den andra skall förstå när det är dags att rycka in. Dessutom är tumistid i vardagen som att sätta pengar på banken. Har man ett emoitonellt bankkonto så finns det kapital när det änns tungt eller man har motgångar i livet. Parförhållandet är bonusfamiljens stöttepelare för till skillnad från kärnfamiljer så vilar hela bonusfamiljens existens på parrelationen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:

Senaste kommentarer

01.04, 23:53Bonusföräldrar av Mamma och bonusförälder
20.12, 22:47Bonusföräldrar av Anna
06.12, 15:32Bonusföräldrar av Nybliven bonusmamma